Tvisten gäller en lägenhet i Stockholm som 2015 sålts med den vanliga friskrivningen i kontraktet ”i befintligt skick”.
Efter ha flyttat in så lät Köparen besiktiga badrummet varvid en del felaktigheter upptäcktes. Köparen begärde då ersättning från säljaren men denne vägrade eftersom säljaren inte ansåg att det förelåg några fel.
Trots att badrummet var relativt nytt så ansåg sig köparen vara tvingen att åtgärda saken och badrummet revs ut och byggdes upp på nytt. Köparen stämde sedan Säljaren och krävde ersättning med 200 000 kr.
Köparen hävdade att badrummet hade saknat heltäckande tätskikt samt att arbetet inte utförts enligt gällande branschregler. Objektet skulle därför anses som felaktigt trots den kontraktsmässiga friskrivningen.
Tingsrätten ansåg dock att avvikelserna i badrummet inte var sådana att badrummet ur juridisk synpunkt var att anse som felaktigt. Badrummet hade fungerat i flera år utan skada och Köparen hade inte kunnat visa att det förelegat ”påtaglig fara” för att sådan skulle uppstå. Köparens talan ogillades därför.
Köparen överklagade målet till Svea hovrätt. Hovrätten ändrade och gav köparen rätt. Avgörande för denna utgång var uttalande från besiktningsmän som såg det som allvarligt dels att badrummet byggts på befintligt tätskikt, dels att tätskikt och dränering helt saknats i ett utrymme med rörkopplingar och skarvar i väggen. Deras uppfattning var att det varit nödvändigt att bygga om badrummet för att undvika framtida fuktskador.
Sammantaget ansåg hovrätten därför att objektet trots förbehållet om befintligt skick varit i väsentligt sämre skick än vad köparen med fog kunnat anta.
Målet överklagades och nu har HD lämnat prövningstillstånd. Saken om huruvida bostadsrätten var felaktig eller inte skall prövas och därmed betydelsen av att lägenheten sålts i befintligt skick, dvs. hur långt en friskrivning kan göras gällande trots påvisande från köparen av fel som inte gått att upptäcka som del av köparens undersökningsplikt.