Många medlemmar och styrelser vill i allt större omfattning neka medlemskap. Lagstiftningen ger dock begränsade möjligheter. Frågeställningen kan ha stor ekonomiskt betydelse för föreningen eftersom föreningen kan bli skadeståndsskyldig i händelse av ett felaktigt beslut.
Den centrala frågan som styrelsen skall ta ställning till är om köparen kan betala årsavgifterna eller inte. Att neka på denna grund är svårt eftersom en person som har råd att köpa en lägenhet rimligen också har tillräckligt bra ekonomi för att betala avgifterna till föreningen. Återstår personliga förhållanden. Att ha framgång i denna del är ofta svårt eftersom det inte är så lätt att dokumentera, men då kan man styrka att köparen har varit notoriskt störande i tidigare hyresförhållanden eller våldsam mot grannar så öppnas möjlighet till nekande. Likaså om köparen mer systematiskt och påtagligt ägnar sig att köpa i spekulationssyfte inte för eget boende utan att för att relativt omgående sälja vidare. Enligt gällande praxis anses sådant agerande vara ett godtagbart skäl för att neka en person medlemskap. Följande avgörande visar dock att det inte är alldeles lätt för en styrelse att vinna framgång i denna typ av mål.
Köparen förvärvade en lägenhet i Malmö och ansökte om medlemskap i föreningen.
Styrelsen nekade mannen bli medlem under påstående att han köpt bostadsrätten i spekulationssyfte.
Föreningen framhöll att köparen inom loppet av sju år hade haft fem olika lägenheter och att han hade haft fyra av dessa lägenheter under kortare tid än ett år. Enligt föreningen fanns det en historisk bakgrund som pekade på att mannen mer omfattande arbetade med att renovera objekt för att sedan sälja dem vidare för att göra vinst.
Köparen tog saken till Hyresnämnden och anförde att han hade bott i varje lägenhet som han köpt och att han på samma sätt nu hade för avsikt att bo i den nu köpta lägenheten.
Hyresnämnden ansåg inte att det gick att bortse från mannens förklaringar och konstaterade att föreningen inte hade gjort gällande att han inte skulle ha bott i de tidigare lägenheterna. Inte heller hade föreningen kommit med någon närmare bevisning om påstådda renoveringar och försäljningar med vinst.
Nämnden beslutade därför att mannen skulle beviljas medlemskap.
Föreningen överklagade ärendet till Svea hovrätt. I hovrätten framhöll föreningen att tre av de tidigare lägenheter som köparen hade köpt från dödsbon hade haft betydande renoveringsbehov och att mannen på de senaste fyra försäljningarna hade gjort en betydande vinst. Föreningen styrkte vidare att mannen inte hade varit folkbokförd i någon av lägenheterna.
Hovrätten fann att flera omständigheter förelåg som var besvärande för mannen. Vidare att han anfört att den nyproducerade lägenhet som han tidigare köpt nu är såld. Sammantaget hade det inte framkommit att han hade någon annan bostad och om det inte varit för medlemskapstvisten skulle han redan ha flyttat in i den nu aktuella lägenheten.
Hovrätten ansåg att det under dessa omständigheter inte kunde anses bevisat att bostadsrätten köpts i spekulationssyfte varför föreningens överklagande avslogs.
Utgången visar på vikten av att föreningen har omfattande och tydlig bevisning om spekulations-och vinstsyfte för att kunna neka medlemskap.