Bakgrunden till målet var att försäljningen av en bostadsrätt enligt tingsrättens beslut gått åter då säljaren i strid med äktenskapslagstiftningen inte inhämtat sin hustrus tillstånd till försäljningen.
Köparen som blev utan lägenhet reagerade med att stämma säljaren samt mäklarbyrån och även bostadsrättsföreningen.
Käromålet blev i huvudsak framgångsrikt eftersom tingsrätten i sin dom beslutade att mäklarbyrån solidariskt med säljaren, skulle betala köparen skadestånd motsvarande köpesumman – samt räntekostnader. Föreningen ansågs inte ha något ansvar.
Mäklarbyrån valde att föra målet vidare till hovrätten. Hovrätten över Skåne och Blekinge delade inte tingsrättens bedömning av rättsläget utan kom fram i sin dom till att mäklaren haft rätt att utgå från och ta för gott att det besked som säljaren hade lämnat om sitt civilstånd var riktigt.
Enligt hovrättens uppfattning kunde mäklaren därför inte hållas skadeståndsansvarig för att hon varit oaktsam när hon inte ifrågasatt om säljaren verkligen talade sant om sitt civilstånd.
Då det inte kunnat visats att mäklaren eftersatt sin omsorgsplikt på sätt som skulle kunna grunda skadeståndsansvar kunde så kallat principalansvar inte heller bli aktuellt för mäklarbyrån i deras egenskap av arbetsgivare.
Hovrätten ogillade således köparens talan i denna del. Köparen överklagade sedan till Högsta domstolen som beslutade att inte lämna prövningstillstånd. Slutet blev därmed att varken mäklaren eller mäklarbyrån blev skadeståndsansvariga för de konsekvenser som den oriktiga uppgiften om säljarens civilstånd medförde