Dottern ville hjälpa sina föräldrar att höja budgivningen genom att under falskt namn lämna bud på den bostadsrätt i Solna som föräldrarna sålde. Föräldrarna hade inte känndedom om dotterns budgivning. Bakgrunden var följande. Säljarnas utgångspris för bostadsrätten var 3 400 000 kr. Vid budgivningen bjöds först 3 miljoner kr. Dottern lämnade därefter två bud, ett på 3,1 miljoner och senare ett på 3 175 000 kr. Den person som börjat budgivningen ville inte höja sitt bud. Därefter inträdde köparna i budgivningen och bjöd 3 200 000 kr. Dagen därpå lämnade dottern ännu ett bud, denna gång på 3 250 000 kr. Köparna höjde då till 3 260 000 kr. som också blev slutpris. Dotterns bud skulle enligt åtalet ha lett till att köparna betalat mer än vad de annars skulle ha gjort.
Tingsrätten fann det styrkt att dottern lämnat buden under falskt namn. Beträffande frågan om skadebedömningen ansåg tingsrätten att det saknade betydelse om det slutliga priset var högt eller lågt i förhållande till marknadsvärdet. Det avgörande var istället om priset blivit högre genom de falska buden än vad det annars skulle ha blivit. Tingsrätten ansåg det styrkt att dottern lämnat bud som medfört en skada för köparna på 60 000 kronor och motsvarade vinning för hennes föräldrar. Hon dömdes därför för bedrägeri till villkorlig dom och 50 dagsböter à 50 kronor – samt till att betala 60 000 kronor i skadestånd till köparna.
Dottern gick vidare och överklagade till Hovrätten som också gjorde en annan bedömning än tingsrätten. Hovrätten ansåg det inte visat att köparna lidit skada eftersom det inte var bevisat att bostadsrättens marknadsvärde de facto var lägre än det pris köparna betalade. Köparna kunde därför inte anses ha lidit någon skada – någonting som är en förutsättning för att någon ska kunna dömas för bedrägeri. Dottern friades därmed helt.
HD gav prövningstillstånd och kom i dom den 24 februari 2016, mål nr. B 5336-14, fram till samma beslut som tingsrätten. HD utvecklade den juridiska frågeställningen enligt följande.
”Målet aktualiserar frågan om gränserna för vilka upplysningar och besked som det är tillåtet att förmedla inom ramen för en affärsförhandling eller annan förhandling i en ekonomisk angelägenhet. Den som ger sig in i en förhandling av detta slag får i viss utsträckning räkna med att medkontrahenten inte är helt uppriktig eller sanningsenlig. I linje med detta kan det vara straffritt att en part lämnar en oriktig uppgift om t.ex. det högsta respektive det lägsta pris som han eller hon är villig att acceptera. Det skulle i allmänhet också föra för långt om uppgifter från en motpart om exempelvis ett konkurrerande bud skulle betraktas som vilse-ledande om uppgifterna skulle visa sig inte vara helt korrekta. Det ligger i sakens natur att man helt enkelt måste utgå från att det inte finns skäl att fullt ut fästa tilltro till uppgifter som tar sikte på parternas förhandlingspositioner. Endast i sådana fall då vilseledandet innefattar ett klart överskridande av den gräns som enligt gängse uppfattning anses vara rimlig för en viss förhandlingssituation kan det komma i fråga att utkräva ansvar. (Jfr NJA II 1942 s. 388.)
I vissa fall finns det dock anledning att se annorlunda på uppgifter av sådant slag. En förhandling kan uttryckligen eller underförstått föras på ett strukturerat sätt genom att en viss ordning gäller för förhandlingen. Så är fallet vid olika former av öppna budgivningsprocesser som riktar sig till flera. Syftet med en sådan förhandlingsordning är att utsätta den utbjudna prestationen för marknadens värdering. Det avses i sin tur leda till en överenskommelse som har träffats på marknadsmässiga grunder mellan två parter, vilka har varit i lika grad informerade om budgivningsprocessens gång och utfall. Att en part inom ramen för en sådan budgivning manipulerar förhandlingsordningen genom att under falsk identitet eller på annat sätt för in, eller låter föra in, ett inte allvarligt menat bud i processen måste i regel anses innefatta ett klart överskridande av den gräns som enligt gängse uppfattning anses vara rimlig för ett förfarande av detta slag. (Jfr NJA 1982 s. 863.)
För en öppen budgivningsprocess avseende försäljning av en bostadsrätt gäller vissa särskilda förutsättningar, vilka syftar till att förfarandet ska präglas av öppenhet och att korrekta uppgifter ska ligga till grund för budgivarnas överväganden. Den i 20 § fastighetsmäklarlagen (2011:666) föreskrivna skyldigheten för en mäklare att upprätta en förteckning över avgivna anbud som sedan ska överlämnas till uppdragsgivaren och till köparen av bostadsrätten är ett uttryck för detta (se prop. 2010/11:15 s. 35 f.). Att inom ramen för ett sådant budgivningsförfarande avge falska bud i syfte att driva upp priset utgör ett handlande som klart ligger utanför gränsen för vad som är acceptabelt.
De falska bud som NK-D lämnade i syfte att driva upp priset i budgivningsprocessen utgjorde ett vilseledande i bedrägeribestämmelsens mening. Det är oklart till vilket pris köparna hade kunnat förvärva bostadsrätten om inte NK-D hade lämnat de falska buden. Att en sådan oklarhet föreligger får antas vara det vanliga i situationer som den aktuella. Det går i regel inte att klarlägga hur budgivningen skulle ha utvecklats om de falska buden inte hade lämnats.
Vid bedömningen av om skada och vinning har uppkommit blir det avgörande i stället att NK-D genom de falska buden satte den ordnade budgivningsprocessen ur spel. Detta medförde att det syfte som låg bakomprocessen – att en överenskommelse skulle ingås på marknadsmässiga grunder – kullkastades till fördel för säljarna och till nackdel för köparna. Att förutsättningarna för en korrekt budgivning på det sättet rubbades vid köpet av bostadsrätten får i bedrägeribestämmelsens mening anses ha inneburit en ekonomisk skada för köparna och en däremot svarande vinning för säljarna. I detta fall är det dessutom utrett att köparnas bud skulle ha blivit lägre än 3 260 000 kr om de falska buden inte hade lagts. Det sagda innebär att bedrägeribestämmelsens krav på skada och vinning är uppfyllt i och med köpets genomförande, där det bud av köparna som låg till grund för köpet var en konsekvens av NK-Ds falska bud. Frågan om marknadsvärdet på bostadsrätten saknar därmed betydelse för denna bedömning.
Skadan ska i detta fall beräknas som skillnaden mellan det pris som köparna betalade och det pris som de skulle ha fått köpa bostadsrätten för, om inte de falska buden hade lämnats.”
HD beräknade således skadeståndet utifrån det pris som säljarna hade vunnit budgivningen på om man bortser från de falska buden och konstaterar att eventuella oklarheter kring hur budgivningen hade kunnat utvecklas får gå ut över den som lägger falska bud.
Dottern döms därför dels för bedrägeri till villkorlig dom och 50 dagsböter, dels även att betala 200 000 kronor i skadestånd till köparna.