Då hyresgästen hos en förening i Stockholm enligt föreningens uppfattning inte bodde i lägenheten eller i vart fall i mycket begränsad omfattning eftersom hon sammanbodde med pojkvän på annan adress så ansökte föreningen hos Hyresnämnden om att hyresavtalet skulle upphöra. Hyresnämnden ansåg dock att det inte var styrkt att hyresgästen saknade behov av bostaden och beslöt att hon skulle få behålla lägenheten.
Föreningen överklagade till Svea Hovrätt.
I hovrätten medgav kvinnan att hon huvudsakligen sammanbor hos sin pojkvän, men att hon själv använder sig egen lägenhet vid de tillfällen då hon kommer hem sent från arbetet vilket i genomsnitt var ca två dagar i veckan. Genom uppgift från grannen under den aktuella lägenheten, samt elfakturor gjorde föreningen det sannolikt att boendet dock var mer begränsat.
Hovrätten kom därför till annat beslut än Hyresnämnden. Enligt rätten så var det styrkt att kvinnan inte vistats i sin lägenhet i sådan utsträckning att den kan anses tjäna som hennes huvudsakliga hem och fasta bostad och att hon därmed inte har ett skyddsvärt intresse av den.
Mot bakgrund av detta konstaterande fastslog hovrätten att det inte var oskäligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör. Hyresgästen medgavs en månads uppskov för avflyttning.
Avgörandet är intressant. Normalt är har hyresgästen av sociala skäl ett mycket starkt besittningsskydd. Målet visar på att det trots allt öppnar sig möjlighet för en hyresvärd att få ett hyresförhållande att upphöra om det är så att någon hyreslägenhet endast mer sporadiskt används för tillfällig övernattning